måndag 31 oktober 2011

Flockkänsla

Anna Ternheims senaste skiva är skön för själen.
Ur högtalarna strömmade coverlåten The Longer The Waiting The Sweeter The Kiss
när jag la mig på golvet.





Hundarna flockades runt om.
Fläckisarna lade sig förnöjt och tuggade ben.
P slog sig ner på golvet han med och Ammi visste inte till sig av glädje.
Hon trampade runt från den ena till den andra av oss och gjorde lekinviter, gosade, rullade och viftade så svansen näsan flög av.
Där låg vi bland pälsarna och pratade om dagen
medan vi skrattade åt Ammi som var så full av bus.
Det krävs så lite
för måbrakänsla.

söndag 30 oktober 2011

Skippos födelsedag och återintåg i sökskogen

Idag blev älskade Skippo 9 år. Helt otroligt. Han är fortfarande så barnslig och sprallig och alldeles...alldeles underbar!

Tiden har gått fort och förstås känns tiden kortare också för att vi endast har kamperat ihop 7 år och 4 månader.

I morse fick han dagen till ära valla ner bässarna till hagen.



Igår tränade vi lydnad och upplet innan kalaset för P, jag och fläckisarna. Nedan filmer på Skippo.


video


video

P asgarvade när han såg bollfilmen och undrade vad i all världen jag sa. Hör ni vad jag säger?


I dag gjorde jag återintåg i sökskogen efter ca 3 års frånvaro. Delar av det gamla sökgänget är kvar och nya har tillkommit.
Vad kul det var! Vilken tur att vi kan få vara med!

Tänkte mig att Rosso ska få prova på sök, vilket jag tror egentligen passar honom bättre än spår. Tror söket kan vara bra för att stärka hans självförtroende mot folk med. Ville befästa spåret först, eftersom jag gjorde tvärtom med Skippo. Rosso fick prova några bäbisövningar i sök som liten innan han blev skadad. Men sedan inget mer.

Idag fick han fyra vindaövningar som blev jättebra. Avslutningsvis ett skick från stigen utan vindhint där han sprang ut bra, bredvid legan, vände inåt  men sprang ut igen och fann figgen. Kanon!

Rosso har ruskigt bra lek, bra näsa och tillsammans med hans nyfikenhet och spring i benen passade dagens övningar honom perfekt.
 
4,5 timme senare styrde vi hemåt och tog en promenad innan mörkret trodde jag - men det blev mörkt...redan 16.30 i skogen.

lördag 29 oktober 2011

Forty somethin´


Idag party i Gröna villan. För finaste P. Nu har mitt lammkött äntligen kommit ifatt och vi är lika gamla.
40 år!!


Under de 6 månader jag varit 40 år har jag slagits av en känsla...
...av att ha blivit vuxen...Lite liknande den vilsna känslan i tonåren.

Vill inte säga att det är en 40 årskris, men något är det. Kanske också för att vi plötsligt inte har huset fullt av ungar längre, inte skjutsar på fotboll, måste laga ordentlig mat och fixa med läxor...
Jag har varvat ner och är inte lika effektiv efter arbetstid som tidigare.

Livet har klivit in i en annan era.

fredag 28 oktober 2011

Rosso - en finsk lapphund

Igår rastade jag hundarna bakom Mio möbler lite hastigt. En bil stannade vid kanten av gräsmattan och jag kopplade fläckisarna. Ur klev en kvinna som tveksamt började gå långsamt mot oss. Rosso tyckte hon var ett monster och visade sig från sin allra sämsta sida. Jag lade ner bråkstaken och hans far för att själv gå kvinnan tillmötes.
- Jag såg er från Riksvägen och var tvungen att åka hit och kolla. 
- ??
- Är det finska lapphundar?
- ..eh, näe. 
- Jag har en sådan och när jag såg er från vägen såg jag att den ena av dina har likadan svans som min, så jag tänkte...jag måste komma hit och fråga.
- Haha, jaha, nämen hans svans är felkonstruerad. Det här är Australian Shepherds. 


Jag hämtade fläckisarna och lät dem hälsa. Ammi hade redan ställt sig i "förhoppningomgodisposition" hos kvinnan. Vi pratade en stund innan jag skyndade in och fortsatte jobba.


Rosso är verkligen allt eller inget, bäst eller sämst och agerar maxat oavsett om det är jobb eller något han tycker är mysko...
Men jag skulle inte byta ut honom för något.

Trevlig helg!

Att jobba med setter...

Troja 1 år

Typisk setterblick, lite drömsk

Rosso menade att något låg under hurtsen

Troja blev också nyfiken
Mycket riktigt låg det ett ben där. Rosso tog det och Troja kunde inte nog visa hur gärna hon ville ha samma ben. Se filmen


video

Givetvis låg det andra ben på golvet en bit ifrån dem som inte dög.

Efter en stund hörde Rosso någon i butiken och släppte benet, varpå Troja tog det och tuggade förnöjt - en stund. 


En vanlig dag på jobbet. 



torsdag 27 oktober 2011

Ögonblick av frihet

Efter att lugnt ha legat långt bakom och sett karavanen bitvis lösas upp vid dubbelfiligt, såg jag tillsist att det fanns fog för omkörning. Tryckte till och var snabbt förbi den tunga tradaren från ett land i Europa.

Vägen öppnade sig helt fri framför mig. Med bra sikt och FLA i stereon fortsatte jag trycka.
Helt underbart att sträcka ut -  i riktigt hög hastighet  - känna total frihet...

Likt den lycka du kan se i hundarnas ögon när de rasar av sig i vild galopp. Känslan att släppa alla hämningar och sträcka ut...


Saktade in och formerade mig i ledet vid vägbygge. Tillfreds av den korta stunden eufori.

onsdag 26 oktober 2011

På näthinnan


Idag på lunchpromenaden kom min lilla gyllengula prinsessa i full galopp bland de gula löven på gångvägen. Ögonen strålade som på bilden, (vilken är ett montage då ingen kamera var med på promenaden) och hon log i ett brett delfinleende.
Den bilden av full fart och glädje har jag kvar på näthinnan.


Något som inte finns på näthinnan är spår av Skippos ögonskada. Vi var till veterinären på efterkoll och allt såg bra ut. Toppen!


Tjing!

tisdag 25 oktober 2011

I tjockan blir du ensam

Kanske ska jag skapa en ny etikett på inlägg om min egen fysträning nu, istället för den tidigare "Vägen mot milen". Kanske "Vägen till en bättre tid på milen" eller "Vägen mot 47 minuter på milen"...

Efter Hundlöpet kom jag av mig lite med löpning och har dessutom varit risig med virus från och till. Förra veckan kom jag igång. Onsdag morgon ca 3,5 km, torsdag kväll ca 6 km. Två dagar på rad, det brukar jag inte, men på torsdagen var jag ur humör, och för att mota mörkret går det fortare att springa en sträcka än att gå densamma och tomstirra ut i - ingenting för det är becksvart.
Ikväll beslutade jag mig för att springa då den tänkta prommisen med Stina ställdes in. Medan jag väntade på att maten skulle sjunka undan funderade jag på att inomhusträna något med fläckisarna, men ändrade mig när jag insåg att de var hyperenergiska och fulla av outlöpen energi och förväntan. Jobbade lite istället med att fixa cdfodral till produktkataloger som ska ut till kunder.

Kl 19.20 sprang vi så bortöver mot Hedåker, jag och fläckisarna, iklädda massvis med reflexer. Jag tvekade när jag såg hur dimman steg från den fuktiga marken och tätnade runt om oss över de becksvarta åkrarna. Pannlampans sken var svagt då det är dags för batteribyte. Fick koncentrera mig för att se väglinjen och hundarnas flärpreflexer. I Hedåker kom de välkomnande gatuljusen och med bara en tom sträcka till med några hundra meter svart innan Kilbo skola, blev löpturen sedan angenämt upplyst hela vägen till korsningen mot Sutarbo där jag vände.
Se sträckan här. Ca 4,2 km och så lika långt tillbaka. Aj då, det var ju just det...Svårt att beräkna hur långt jag skulle komma att orka medan jag sprang bortåt. Nåväl, andningen var lugn och förhållandevis tyst. Men när jag närmade mig kurvan vid skolan igen, med ca 3 km kvar hem, blev stegen plattfota för att minimera energiåtgången och jag startade utblåsandning. Dvs ljudligt utblås lite som profylax.

Mellan skolan och Åhlbergs var dimman fruktansvärt tät och allt annat försvann. Hundarna fann vägen och jag spärrade upp ögonen för att se dem då dimman blev som en vägg i pannlampans sken. Obehaglig känsla infann sig. 
Sedan kom de barmhärtiga gatuljusen en sträcka igen. Vid Jenny lutar det pyttelite uppför och jag justerade utandningen till längre än intagen. När vi nådde plan mark ändrade jag utblåsen till kortare än inandningen och förbi hästhagen där det lutade nedför blev andetagen lika långa. Mot Marias kurva likadant. Därifrån sedan har jag ca 1,4 km hem, jag började jobba med fötterna i steget och ökade farten. Andningen blev jämnare för att sedan öka ordentligt när jag spurtade från skitdammarna och upp till korsningen i Brobacke. Stannade och tokflåsade i korsningen och promenerade de sista hundratalet metrarna medan jag trappade ner både mig och hundarna.

Vilken rutten tid det är nu som dagtidsarbetare. När åkrarna är plöjda till svartbruna och dimman ofta smyger sig fram åt kvällningen när jag ska ut och gå i mörkret. Tur att jag jobbar hos P tre dagar i veckan och kan avklara promenad i dagsljus beroende på hur mycket arbetstid jag kan offra.


I morgon ska Skippo på efterkoll med sitt öga. Ser fint ut vad jag kan se. Hoppas vet. ser samma.


Tjingeling

söndag 23 oktober 2011

Bilder från dagen i Täkt

Sista vallkurstillfället. Trist. Det har varit en mycket lärorik kurs med blod, svett och tårar varvat med skratt, lycka och framgångar.



Stort tack till Heléne Elgemyr och Lennart Källström för deras pedagogiska övningar och tålamod.

Vallkurstillfälle 5, eller - Var är basen?

Trummor och bas följs åt och håller takten. Feta guror läggs på och gör slingor och riff till en helhet som bildar ljuv musik.

Jag bankade skinnen men hörde inte resten av bandet. Reste mig och ropade till ljudteknikern att höja medhörningarna, varpå jag tappade ena trumstocken ner bland kaggarna. Spelade vidare enbart på cymbalerna medan jag böjde mig för att leta. Basen drog ett solo och någon hade missat att stämma gitarrerna. Cymbalerna skramlade så basen fick kämpa för att fånga upp gitarrernas slingor.

Fick tag i andra stocken och höll takten en kort stund, men de nya riffen gitarrerna körde passade inte in och trots tappra försök gick det inte att få ihop takten mellan bas och trummor. Några gamla bekanta riff som brukar vara kul att trumma till fungerade inte heller och jag insåg att basen behövde stämmas och trummisen var trött.

Kanske borde spelningen ställts in idag.





Delar av konsterten spelades in och i kombination med ljudteknikernas justeringar fungerade volymen bitvis, och till nästa spelning hoppas jag att trummor och bas är samstämmiga.

Bilder kommer...

lördag 22 oktober 2011

Klubbmästare i spår

Rosso vann KM i spår!
Med en fjuttig poängs marginal till tvåan Pia Lövgren.
Alla tävlar lägre klass på KM och vi var sex deltagare. Samtliga lyckades med sina spår så det skulle komma att bli lydnaden och budföringen som avgjorde.
Jag är så himla imponerad över mina klubbkompisar! Både dem som tävlade och de som frivilligt ställde upp och la spår i ottan så vi andra kunde komma och kliva till dukat bruksbord av bästa kvalité! En STOR eloge till alla!!

Hmfr, tjae...Rosso ser ut att undra om jag är klok överhuvudtaget. haha


Hade ställt klockan på 6 för att hinna gå en ordentlig promenad med fläckisarna, men hörde att det ösregnade precis då, och sov istället en stund till. Således hade inte Rosso fått ur sig någon energi inför spåret. Men jag tog ut honom när startnumret före mig gick till sitt spår och stod med honom färdigselad medan jag strödde godis på marken, gick sakta fram längs stigen så han nosade och riktade in sig på spårarbete. Han lugnade sig betydligt från att ha skrikit av upphetsning när jag selade på.
Vid påsläppet var han cool och fokuserad så jag kunde gå i rask promenadtakt bakom i linan. Spåret gick SUPER!! Det känns toppen att tipsen om att sela på i god tid och strö ut godis från Gunilla fungerar så bra!
Mest nöjd är jag över hans säkerhet i spåret trots mycket sporadisk spårträning, mindre än 1 ggr per vecka senaste tiden.

Plats med skott kände jag mig lite obekväm med då vi inte tränat det sedan tävlingen den 3 september. Men Rosso fixade det bra trots att han var pipig innan nedläggandet.

Budföringen...jisses. Rosso blir GALEN och drar mig till mottagaren och sedan till vår sändplats. Men jag låter honom göra det. Tyvärr tjuvstart så 0 av ena domaren men 9 av andra som inte hörde om jag kommenderade. Så kan det bli i bruks, och nästa gång förlorar vi på det i stället, så det brukar jämna ut sig i slutänden.

Lydnaden, här var fokus att få honom att hålla ihop utan att ljuda. Utebliven träning och supertänd hund, i kombination med kommendering blir lite si och så. Men! Det gick superbra! Känslan var helt underbar och de missar som blev är ok. Han halkade i leran inför apporten och missade gripandet som blev slarvigt, inkallningen likaså, halkade när han försökte bromsa och landade snett bredvid mig. Positiva missar ändå på något vis. Krypet kändes super! Men tydligen hade han varit lite hög bak...Synd att jag inte blev filmad. Skulle verkligen intressant att se för att kunna förbättra.
Framförgåendet blev stretigt på ena sträckan då jag använder "Före" kommandot till Framåtsänd som vi börjat träna. Gör inget. Jag hade en glad och duktig hund som gav järnet med full fart i alla moment!

Betygen finns här http://www.skippo.org/rossobruksresultat.htm

Tjing!

fredag 21 oktober 2011

Smolk i fredagsbägaren

Intog en god tapasdinner medan fredagslugnet sänkte sig i gröna villan.

Plötsligt blev det livat på golvet nedanför mig och P hojtade att Ammi fått en tia attack.
Jag kastade mig ner på golvet där hon snurrade och vinglade runt i cirkel. Höll henne stadigt och andades lungt mot hennes panna. Tittade in i de svarta ögonen men såg inte den flackande blicken som hos Nisse när han hade attacker.
Det gick snabbt över.
P satte sig i soffan med Ammi i famnen och jag blev sittandes på golvet...alldeles tom...med tårarna rinnandes nedför kinderna. Så många minnen slet tag i mig. Sista dagen med Nisse när han fick sin sista hjärnblödning...som inte gick över....
Tankar och funderingar om det verkligen var en sådan attack på Ammi...?

Undrade försiktigt om hon inte bara var yr av feber och medicin. Men P sa bestämt - utan att vilja det - att det var precis som på Fisen. Jag hann inte se hela attacken, men hon hade stått och tittat på P när han åt, då huvudet plötsligt vreds och hon började snurra.

Hela dagen idag har hon varit tagen av infektionen från talgkörtelbölden. Jag har tittat på henne medan jag jobbat och känt mig stolt över hennes styrka och ömhet inför hennes vänliga inställning trots smärtan.
Nu ikväll var hon i toppform. Överlycklig när hon fann lillhusse hemma för helgen gjorde att hon sprang runt, skällde och lekte, sökte oss alla för att berätta.
Så hände detta.

Jag har suttit uppe för att se så hon är ok. Hon sover nu men var orolig länge och lite duven.

I morgon ska jag upp arla för att motionera fläckisarna om det överhuvudtaget ska finnas en chans att Rosso spårar utan att löpa amok alldeles. Klockan 8.30 är det nämligen samling för KM i spår. I år får Rosso försvara familjehedern. Tyvärr kan jag inte tävla båda. Ångrar mig att jag inte anmälde rutinerade Skippo...

Viktigast hursomhelst är att lilla Ammi börjar må bättre. Hon är i god form för sin ålder konstaterade veterinären.






Hängde på låset

till denna eminenta butik...
Någongång i livet ska man väl vara först in där.  ;-)


Så här ligger det till...
Ammi har från och till talgkörtlar som blir knasiga och behöver tömmas. Det brukar vi fixa själva och sedan se till att det läker inifrån och blir bra.
Igår tjallade Rosso genom att nosmarkera svansroten på Ammi.
Jag klippte bort pälsen och fann en böld som sprack när jag tvättade den. Det som sipprade ut var inte helt ok och då fick jag förklaringen till varför Ammi varit lite hängig och känts varm under dagen.
Således ringde jag i morse till  Avesta Smådjursklinik och fick en återbudstid redan kl 9.30.
Ammi stod still och lät dem tömma bölden. Hon är helt fantastiskt smärttålig och duktig på att finna sig i hantering.

Fick recept på antibiotika och åkte raka vägen ner till stan för att hämta ut medicinen. Fann mig att passa på med Systembolaget när jag ändå var i samma hus.
Blev superförvånad när det visade sig att alla butiker var stängda längre in i plushuset. Folk stod och tittade i fönstren och finska föreningen hade samling utanför Åhléns. Några satt på fiket.

Själv ställde jag mig utanför bolaget och kände mig genast lite dum. Desperat liksom.
En gammal arbetskollega fanns i närheten och hade samma pikanta känsla. Vi samspråkade de fem minuter som var kvar innan öppning och jag klev först in på Systembolaget när dörren öppnades.

Jag slapp köa och kunde lungt åka upp och fortsätta jobba.


Konstaterar att plötsligt har jag gjort tre veterinära besök inom en månad. Rabiesvacc på Rosso, ögonskada på Skippo (vilken ser läkt och fin ut nu) samt böldtömning på Ammi.
Det kan bli kostsamt så plötsligt när man är djurägare...


Rosso borde utbildas till sjukmarkeringshund. Han påtalar alltid med att nosmarkera om någon är skadad eller har fästingar.

Trevlig helg!



tisdag 18 oktober 2011

Valpsjuka

Så här på hösten vill jag alltid ha något nytt....Något som ljusar upp när höstmörkret sluter sig.

Förra året flyttade Dim in till oss...

För tre år sedan bestämde vi att gifta oss, jag och P, när jag hade tråkigt en höstdag.
Så gjorde vi  - dagen före julafton - på lille Prins Fisens 14 års dag.
Det var dessutom dagen efter att Indiankullen föddes hos Isabelle och Andreas på kennel Black Zone. Lille Rosso såg dagens ljus.


Nu är jag valpsjuk igen...

Letade rätt på gamla bilder från servern där hemsidan ligger.





Den här hösten får jag nog dock nöja mig med...

...att två nya tackor flyttar in om ett par veckor.

söndag 16 oktober 2011

VP tävlingsträning i Domta

Puh...en till dag utomhus i en vallhage, hela dagen. Nu i Domta bredvid de lyckliga grisarna.
Blomman, Sanna och Maja hade bjudit in till VP tävlingsträning i Blommans hage.
Bana med ca 80 meters hämt var uppställd och flera grupper bagglamm stod fållade i ett hörn av hagen.

Sanna och Blomman vid djurhanteringen.
 Vi var åtta ekipage med Aussies i varierande utblidningsfas som tänkte oss träna under tävlingsmässiga former. Sanna, Blomman och sedan även Maja jobbade hårt med att byta lammgrupper och ställa ut.

Maja och Link


Tina och Phoebe

Ingrid och Lava

Jag och Rosso fick startnummer 7.
Bagglammen betedde sig lite som nervösa arabhingstar samtidigt som de i trängda lägen kunde utmana hunden, men kunde gå riktigt fint om hunden hade attityd och höll sig utom flyktzonen. Draget till fållan med kompisarna var större än jag trott.
Vi startade med vänsterhämt åt draghållet. Fin utgång och bra avstånd bakom. Men jag stoppade för långt ner från draget och upptaget blev tokigt. Liksom hela framdrivningen där jag försökte styra utan att se Rosso ordentligt vilket blev svajigt, olydigt, och slutade med att vi tappade flocken upp mot draget. Fick dem nedtagna av Blomman och Charli.
Tyvärr speglade sig starten i resten av banan och jag borde ha pausat för att nå fram till Rosso. Vi hamnade i vår vanliga stress pga olydnad, men avslutade fint sista biten drivning och fålla in/ut.

Lunchpaus i Domtagårdens grillhus där Blommans Janne hade fixat med supergod Korvstolle och fika.

Foto Blomman

Janne i serveringstagen

Under lunchpausen pratade vi igenom varje hund och förarna fick delge sina tankar och planer inför eftermiddagen samtidigt som feedback gavs.

Jag konstaterade att vår största svaghet, vilken jag vet om, blev så uppenbar på dessa får - upptaget och framdrivningen. Samt även att vi hamnar i stress när han blir olydig pga djurens starka drag och reaktivitet i kombination med otydliga direktiv från mig.
Min måldbild är en lugn start med Rosso balanserandes djuren till mig utan alltför mycket kommendering då det är svårt att se honom bakom djuren. Beslöt att röra mig framåt medan han gick ut i hämtet när vi startade som första ekipage efter maten, för att möta upp vid framdrivningen.
Här syns starten från djupet bakom hämtet. Foto med Blommans kamera
Visade sig vara ett lyckat koncept. Fåren gick lugnt och bra, men Rosso kändes olydig och gled på mina kommandon. När vi kommit bort en bit från draget kunde jag gå och förmana honom, vilket jag fick göra två gånger till under vår runda. Så bra att komma åt under tävlingsmässiga former. Vi rundade startpinnen ok, föste något svajigt, vände upp dem bra mot drivningsbenet. Men där blev det återigen stissigt då jag inte hade bestämt mig för fösning eller drivning. Draget var mycket starkt uppåt mot och förbi drivningsgriden. Vi missade den och satsade istället på att gå lugnt mot fållan och fixa den på bästa sätt, vilket vi lyckades med. :)
Drivning mot fållan. Fotat med Blommans kamera
Summasummarum är en givande och bra dag i trevligt sällskap och solsken, toppat med doften och ljudet av lyckliga grisar.

Hoppas på fortsättningsvisa träffar med Aussiefolk och tävlingsträningar.


De här två sötnötterna hade förhoppning om att få smaka min prosciutto (italiensk lufttorkad skinka) när jag åt kvällis. 

Tjing!

lördag 15 oktober 2011

Vallkurstillfälle 4

Hemma i min hage.
Vi började med bana och jag lottades startnummer 5 - sist. Började med att agera utställare till två hundar innan jag satte mig och nervösåt.
Heléne och Lennart sa att jag skulle köra IK1 bana.
- Que? Jag?!
Här uppmanas man till utmaning och  - ok, vi antog den. Banan var kortare än normalt och hämtet kanske...80-100 meter...? Tiden vi IK1are fick på oss var 12 minuter.

Skickade Rosso höger och stod sedan och gapade av häpnad då han gick så långt ut han bara kunde och höll bågen så himla fint. Jisses! Full pott där, 20 poäng. Vi startade bakom en liten kulle så han såg inte fåren vid starten.
Upptaget gick helkasst då utställaren kommenderade sin hund så Rosso blev splittrad och inte förstod vem eller vad han skulle lyssna på eller valla till. Bra att det kom fram på kursen. Behöver tränas på. 3 av 10 p.
Framdrivningen gick inte så bra då han varvade fåren någon gång och vi missade framdrivningsgrinden. Jag tog inte in djuren på linjen. Visste inte hur viktigt det var i IK1. 5 poäng av 20.
Fösningen till första grinden gick tyvärr av linjen. Det här med linjer är svårt...Man måste titta ut det innan och det hade jag inte gjort. Fåren var supertröga för Rosso och det är svårare att styra när han kommer upp nära bakom. 3 av 10 poäng där. Crossen gick superbra. Lugnt och fint. Full pott, 10 poäng.
Drivning, full pott. 10 poäng.
Fålla in, öppen fålla i IK1, jag stannade fåren innan ingång, får man tydligen inte, så avdrag 2 poäng och totalt 8 av 10 p.
Delning sedan...hm...det KAN vi ju inte. Tyckte jag höll på länge och satte upp inför, men enligt Heléne höll vi inte alls på länge. Man kan ta det mycket lugnare. Fick in Rosso på andra försöket, och tänd som han blir av delningsövningar studsade han in med lite fel attityd och vi fick poäng 5 av 10.
Totalt 64 poäng av 100, varav 28 på hämtet.
Protokollet nedan, klicka på bilden för att se den i större format.


Skitkul att prova på och få betygsatt! Jag kör aldrig hel bana och det är så nyttigt att få fram helheten och vad som behöver tränas på. Nu var det mina hemmafår och de var supertröga för Rosso som de kände igen.

Nästa övning var banan från andra sidan av hagen och åt andra hållet. Vänsterhämt som gick ok.
Nu skulle vi bryta av framdrivningen på lite mer än halva sträckan och ta fåren till höger och en genom en grind, runda den och fösa tvärs över framför mig till nästa grind. Detta visade sig supersvårt i Rossohuvudet. Han är van att springa förbi och stoppa fåren på framdrivningen då jag inte vill ha dem till mig när vi tränar själva. Men att inte bara putta bort dem, utan styra på tvärsen var nytt. Han hade hämt i huvudet och ville ta dem till mig/balansera.
Föste sedan bort till fållan och gjorde VP fålla. Sedan tyckte Lennart att vi skulle ut och dela, för att ta in ena gruppen i fållan. Fick hjälp av och tips av honom. Detta var svårt men kul. Nyttigt för hunden att jobba med djurkänsla och för mig att försöka hålla huvudet kallt - vilket jag förstås inte klarade av.. :-)

Sista övingen fick vi välja det vi behöver träna mer på och då valde jag just hämtet, framdrivning och sedan bryta framdrivningen och gå mot grind på tvärsan fram och tillbaka. Fråndrev även mot fållan men stod kvar vid pinnen själv = långt avstånd. Ett problem vi har är att Rosso inte går rakt mot djuren när de är tröga och jag har tagit upp honom på sidan. Han svänger in bakom och då går det inte särskilt smidigt att få in dem på linjen igen.

Både jag, Rosso och mina får var helt slut efter denna långa kursdag. Men vi hade som vanligt jättetrevligt och fick med oss många lärdomar. Dessutom sken solen.

Jag ska komma ihåg:
- Lär in en "puscha-på" vissla för att få mer fart om djuren är tröga, för att sedan vissla ned honom och då ha bättre styrbart avstånd.
- Fortsätt jobba med styrning genom att inte ge utrymme för Rosso att fundera och titta mot mig. Täta visslor gör honom fokuserad på djuren.
- Fortsätt nöt in att gå upp på sidan och sedan kunna gå rakt mot djuren för att få in dem på linjen.
- Träna att dela av gruppen utanför fållan och ta in ena halvan och sedan träna med draget på andra gruppen.
- Försök få till träning med andra som håller djuren och stökar vid upptag.
- Träna, träna, träna framdrivning som ska vara RAK. (när ingen håller fåren stuttar de på mot mig och rätt träning uppnås ej)
Hm...var det något mer....? Ska fundera. Jo, linjer, linjer, linjer. :-)

MEN! Jag ska även komma ihåg att väldigt mycket gick BRA idag. Vi går fram till stolpen och startar utan att jag trycker och grejar. Vi jobbar tillsammans utan konflikter. Jag har stressat ner en hel del och visslorna sitter ganska bra.

Några bilder från dagen och deltagarna som var med idag, Lena med Misty, Inger med Frida, Sarah med Blå, Christina med Ben och så jag och lillfläck..som inte är med på bild. Kameran höll på att dö av batteritorsk och orkade inte riktigt fokusera med det långa objektivet.



fredag 14 oktober 2011

Shifting through the lens

Från Mhm..inte en dag är den andra lik...eller?

Sitter på fårfällen i mitt myshörn med fötterna i ett varmt fotbad med eucalyptusolja . Zippar Drostdy Hof och njuter av att bara vara till FLA. Mina all time favourites!







Helgen går i fårhagars tecken. I morgon vankas vallkurstillfälle 4 hemma i min hage och på söndag träningstävling i vallning.

Trevlig helg!

Drömma får man ju...



Och visst skulle fläckisar, sheltie och en förvirrad hundnörd synas riktigt fina i den bilen....? ;)

torsdag 13 oktober 2011

Ombytta roller

Öppnade dörren till den lilla vindslyan och möttes av härligt matos och dansmusik ur högtalarna. Atmosfären var fylld av glädje och vi dansade in, jag, Ammi, Rosso och Skippo.
Jag var bjuden på middag hos min dotter. Från dörröppningen såg jag hur hon fejade mellan ugnen och köttet på spisen, för att sedan raskt fortsätta med en sallad.

Skippo och Ammi kastade sig in, studsade runt, hälsade med krumbuktningar och pussar på sin saknade lillmatte. Rosso däremot, hade kastat sig platt ner med spänd blick och nosen tryckt mot kaninburen.
Den tomma kaninburen. Smulis huserar fortfarande i utebur hos pojkvännen i Heby.
Jag gick fram, kramade min dotter och satte mig sedan i soffan för att kika på hennes skolarbeten.
Ammi följde sin lillmatte med oavbrutet viftande svans. Hon var SÅ LYCKLIG och jag kände ett sting i hjärtat, en känsla av hur grymt det är för hundar när flockmedlemmar flyttar ut.


Rosso undersökte hela kaninburen, millimeter för millimeter, sökte av under och på soffan, samt bakom diverse väskor på golvet. Han smög med låg hållning och superfokus i blicken. Sedan la han sig igen vid buren och iakttog spånet som om det skulle röra sig. Jag suckade och kliade Skippo som satt och slog på mig med tassen.

- Vad blir det för mat? frågade jag
- Hemmagjorda potatisklyftor och fläskkotletter. Sen har jag gjort en salladsröra av fetaost, tomat och gröna oliver. Du äter väl det?
- Jag äter ALLT. svarade jag och kände hur hungrig jag var.
- Jag använde olivolja i salladen. Undrar hur det blir...? funderade Emmie.
Jag log stilla. - Det blir nog alldeles super.

Tänkte på hur snabbt hon mognat sedan hon flyttat till eget. Det är lite mer än ett år sedan nu.
För 19 år sedan låg hon i min mage och jag var ordinerad blodpudding två till tre gånger i veckan, plus järntabletter. Nu bjuds jag på middag och överraskades av hur perfekt kryddad maten var. Potatisen med bland annat timjan. Gott och nytt för mig.
Vi frossade i oss maten med tzatziki och beranaisesås som tillbehör. Supergott var det!

Efteråt gick vi ut en promenad på Salas fina gångvägar med belysning och prasslande löv på marken.

Mysigt och lagom svalt. Vackert med löven både i träden och på marken. Bästa tiden på hösten är nu.

Efter att vi övningskört och tränat på parkering vinkade jag adjö och styrde vemodigt ut ur stan mot de mörka skogarna.

Rullade ner genom byn och kände mig sorgsen på något vis.

Känslan tonades ner när jag klev in i gröna villans mysiga stugvärme och kände lugnet innanför väggarna.


Tänkte mig inte att sitta vid datorn...men soffan var full i kväll....




tisdag 11 oktober 2011

Fortsättning...

...på hur det gick med Skippos öga. Han lät sig undersökas och satt helt still mellan mina ben. Nogsamt undersöktes ögat och jag såg själv såret och att blodkärl växt nedåt i ögat. Veterinären var lite osäker på om det var något i såret. Vi börjar med salva i några dagar och om ingen bättring sker ska han dit igen för att sederas och undersökas än mer grundligt. Om salvan ger verkan ska vi ändå dit om 14 dagar och ev få cortison. Stackars Pippen. Han är dock cool med det hela. Finner sig liksom. Tänk om vi vore som hundar.

Själv är jag frustrerat trött över att vara sjuk. Ska väl egentligen vara glad att det inte är värre.

Testade av vittring lite kort idag med. Började med att uppdatera att nosdutta på pinnen i min hand, på marken och bredvid andra pinnar. En gång på varje övning. Sedan la jag ut pinnar med en som doftade mig och sa försiktigt - Letapport...
Rosso gick koncentrerat fram och nosade till rätt pinne och jag jublade.
En gång till med flyttad pinne. Då gick han fram, tog den där den legat förut i munnen och jag bröt övingen. Gjorde om och han nosade noga, valde rätt och nu kom han med den.
Igen och igen och igen, flyttade pinnarna hela tiden. Fel en gång till. Men annars lugnt och fint arbete med att nosa av och välja rätt. Jag är helt lyrisk! Min lille spatto!

Sen skulle fåren hem från sommarhagen dit vi vallat ner dem innan veterinären. Passade på att träna lite och...idag fanns inte känslan riktigt. Inget konstigt hände egentligen men jag ville ha mer än jag fick ut av honom....Blir så trött på mig själv...och förvånad över hur lätt känslan kan försvinna...

Nu kurerar jag mig i soffan och avslutar inlägget med en bild som jag lånade från en gammal kompis blogg.

Tycker den var kul. Haha!

Tjing!

Skippo ledsen i ögat



Så nu ska vi snart åka till doktorn.
Rosso, vem annars, har stökat till det för Skippo vid försök till brottningsmatch på promenad. Något som jag sätter stopp för då det oftast går för vilt till. Såg ett litet sår bredvid ögat för några dagar sedan.
Skippo har varit irriterad i ögat och inte blivit bättre och jag är rädd att jag väntat för länge med att ringa veterinären....


måndag 10 oktober 2011

Vittring forts...

Lite senare är vi på G...

video

Det här med vittring...

...eller det här med hur olika hundar är att träna...

Har börjat sniffa på, eller låtit Rosso börjat sniffa på, vittringsapportering.

Skippo var himla enkel att lära in det momentet på. Han höll inte på med spår så pinnarna var något nytt för honom. Han är klok och tänkande så han fann snabbt ut vad momentet gick ut på genom träning med stor hög pinnar, en med vittring på som flyttade närmare och sedan låg mitt i högen. Han var noga och letade fram rätt pinne. Inget förhastat, hjärnan med och nosen på.

Nu ska jag lära Rosso momentet. Han har ett himla bra föremålsintresse och ÄLSKAR att hämta saker. Spårpinnar = vittringsapporter ska fort in till mattes hand. Jättebra i spåret, men hur skulle det gå att lära in ett sorteringstänk här?
Började som med Skippo. Stor "död" hög med pinnar, en som doftade och flyttades närmare. Men likväl valde Rosso att rusa och ta första bästa pinne, rusa tillbaka och daska den i min hand.
Hm...vill inte förstöra det fina med spårpinnar och apporering så...
Här krävdes en annan teknik.

Jag är hemma sjuk idag med tokvärk i lederna och feber. Passar med korta pass tänkaövningar inomhus då.

Tog in hink med vädrade pinnar och satte mig på golvet i köket.
Först ville jag få honom att tänka bort gripandet och bara nosdutta på pinnen. Nosdutta kan han i min hand så jag la pinnen där. Funkade bra. Gjorde några repetitioner och och pausade emellan. Klickrarna är ute i bilen så jag körde med munmanuellt beröm och torrkattmat som belöning.

Tog nästa steg, att lägga pinnen på golvet men i min hand, sedan att pinnen på golvet min hand delvis på pinnen, sist pinnen ensamt på golvet.
Funkade bra och jag kände förhoppningarna komma. Är nämligen lite för otålig för att plocka isär moment till microbitar, men det här fungerade till och med för mig.

Pausade lite längre och lät Skippo göra vittringsapportering några gånger. Haha, sötis! Han minns trots att det gått så lång tid. Duktig pojk den där storfläck.


Rosso så, pinnen på govlet igen, sedan la jag på försök en pinne bredvid rätt pinne, nosdutt på rätt pinne, provade på fel, nosduttade på rätt osv.
Paus och sedan några fler pinnar. Rosso låste sig något, men fick belöning för intention och provade sedan nosdutt på rätt, på fel och rätt igen. Nu tar vi en längre paus där jag tänker lägga mig och vila.

Fortsättning följer.

söndag 9 oktober 2011

Träningsanteckning Rosso

Spår i förmiddags. Kall mark efter frostnatt, ingen kännbar vind. Varierande underlag från gräs/mossa, högre våtmarksväxter, ut i sly, in i björskog med lövtäckt mark, in i risig nygallrad ungskog. Liggtid lite mer än en timme.
Sidopåsläpp några meter, Rosso fattade inte riktigt utan började nosa nogsamt och gick utåt, snubblade över spåret, fann rätt riktning. = Måste anses som bra minnesbild. Gå på närmare nästa gång om det inte är motvind.
Spårarbetet var bitvis okoncentrerat i början. Sög fast ordentligt sedan och tog uppgiften på fint allvar. Alla pinnar.

Uppletande i korridor. Annans föremål, jag stod och pratade. Tränar oftast ensam med mina föremål och är förstås tyst då. Fem föremål på rad. Har mest kört med föremål på djupet. Så, med facit i hand var tre nyheter för dagen och resultatet blev splittrad hund i början. Jobbade på bra med superfokus på slutet.
Note: Träna mer på andras föremål, TRÄNA upplet (blir lite si och så och slentrian), kommande veckas tema = uppletsfokus med repetitiv träning några dagar på rad. Åtminstone en av dagarna med annans föremål, alla dagar på olika platser. Föremål på rad för att inte få hund som fastnar i gamla legor.


Lydnaden. Fortsätt med framåtsänd, sätt ihop delarna, ta sedan isär igen.
Krypet har lossnat och blivit bra, fortsätt med rätt fas i kroppen på Ross.
Tungen, bra fart, bra viktpunkt, börjar kunna gå in i postition utan att vingla iväg.
Skall, fortsätt träna mängden skall. Tassar i marken ca 80%, fokusera på att belöna tassar i marken, avbryt vid fel tanke hos Rosso.
Vittringsapportering har vi precis presenterat första övingen. Jobba vidare med tänket leta rätt pinne, flytta in mot högen av "döda" pinnar.
Stegförflyttningar i fria följet. Fokus på backa. Sidorna fungerar ok.
Halter börjar bli riktigt bra.
Inkallning med stå. Vi är på rätt bana.
Hm...vad är det mer...tja. Kommer väl påt.

Tjing!

Bilder från igår

Som Inger fotat.

Aja och Jag. Eller vad det nu är för tomte med luva där i hagen...



lördag 8 oktober 2011

Aja baja i Ajas hage

Fast då ljuger jag. Rosso gick bra. Det är så himla kul att kunna åka iväg till ny plats med ganska svåra får och träna vallning. Inte träna attityd och tampas med olydnad, utan träna vallning.

Tillbringade några mycket trevliga timmar i Pellbo tillsammans med Inger Sundqvist och Ann-Jeanette Andersson och deras hundar. Solen värmde efter den kyliga natten men vindarna var isande kalla. Premiär för långkalsonger och toppluvan på.

Första gruppen åsenfår sprang gärna och mycket. Tränade på att fösa, in-ge förtroende, få fåren att lita på hunden styra osv. Fåren hade dragning till fållan där de andra stod, ibland sprang de ditåt och Rosso fick hämta. Han skötte sig jättefint och höll ut utan att jag behövde påminna om det. Stanna behövde ibland påminnas om, men annars hade vi harmoni.

Andra gruppen får hade några äldre tackor med som var erfarna och kollade av hunden innan de beslutade vad de behövde göra. Reaktiva utan att "dumspringa" vilket gav utomordentligt bra träning i styrning. Något steg för mycket åt något håll visade sig direkt på de främsta fåren.
Kom fram vad vi behöver träna mer på;
- Vid fråndrivning mot drag, när jag stoppar Rosso så han tappar kontakten med fåren, tappar han fokus och överflankerar istället för att göra en lite mer tight drivningsflank. Två gånger lyckades jag få samma fel varpå han inte hann styra nog för att få igenom dem mellan pinnarna som markerade tänkta grinden. Tänkte sedan på att jag måste vissla fram honom innan flankeringsvisslan. Provade det sedan och han höll kontakten med djuren på ett helt annat sätt.
- Vid styrning på "crossen" har Rosso svårt att gå på innerflank om djuren drar sig mot mig och jag måste styra in honom. Oavsett avstånd. Rosso väljer att vara olydig och gå åt andra hållet, förstås för att det är mer naturligt med balansen. Måste tränas vidare på. Gjorde detta sista passet när både jag och Rosso började bli trötta.



Hoppas verkligen på att snart kunna vara tillbaka och träna på de fantastiskt fina markerna och reaktiva fåren.

Efter träningen hastade jag till Brovallen där Peter deltog på Skogsdag och visade Stihls motorsågs- och röjsortiment. Fotade lite där innan jag åkte hem till byn.



Hann med lite lydnad och en promenad innan mörkret avslutade denna trevliga lördag.


I morgon spårträning och besök hos Svärmor och Harold.

Vargar har jagats ut ur fårhage endast ca 5 km hemifrån mig...
http://www.gerdsbovargen.nu/news/default.html

fredag 7 oktober 2011

Moorfield Fright Night

Tävlade med skymningen medan Emeli fyllde bilen med sin fantastiska röst.



Störtsköna "Heaven" på hög-hög volym medan jag spejade skarpt mot den mörknande väggrenen efter älgar. Himlen var som en palett med regnbågens alla mjuka pastellfärger.

Svängde ner vid fåren i grevens stund.


Iklädd reflexväst hoppades jag att vi syntes när vi gick längs vägen mot kvarn där jag hyser in dem i vinterhagen över nätterna nu. Lo på nära håll, vargar på en mils avstånd och kalla nätter får mig att värna om de nyklippta små. I fårhuset har de lä för vinden och hö att knapra på.

Hundarna har idag inte fått mer än korta rastningar. Åkrarna i byn stinker nygödslat så jag beslöt att skynda till skogen trots mörkret. Visste att jag hade en ficklampa i handskfacket.
När jag kom till skjutbanan överraskades jag av hur mörkt det verkligen var trots att klockan bara var 19.


Mina hundar syntes som skuggor när jag gick inåt skogen.
Efter ett par hundra meter tvärstannade Skippo och spejade med spetsade öron. Jag stannade också och hörde - ett knak av något som rörde sig därute. Tände ficklampan och ...skenet var endast en liten gul cirkel...batteriet, suck...Lyste runt bland träden, men såg inga ögonreflexer. Vände och ropade på hundarna. Rosso började brottas med Skippo under högljudda morranden.
- Tyst! sa jag och vände mig om med stora ögon, som för att se om "det" hade hört oss.
"Knak" hördes igen och jag skyndade stegen medan jag kastade ängliga blickar bakåt.
- KOM nu! påskyndade jag hundarna och höll koll på Ammi som är både döv, halvblind och ofta går i sin egen värld.
Lyste med lampan bakåt men såg ingenting. Dimman kom som från ingenstans och slöt sig runt träden.
Månen syntes mellan talltopparna.


Jag började småspringa. Pulsen ökade.
Över krönet och ner mot bilen. Knaket hördes igen - nu närmare bakom oss och jag fick panik. Kastade in hundarna i sina burar och jagade upp mig själv till affekt. White ladys innerbelysning gjorde mig mörkerblind och jag kände krypningar på ryggen.
Hoppade hastigt in på förarsätet och gav mig inte tid att hitta låsknappen. Sådant man retar upp sig på i skräckfilmer. Startade och la i backen.
- Hjälp! skrek jag när stereon brakade igång på den hög-höga volymen. Guppade ut från skogen och ner mot byn.
Blodsockerfall och stresspuls. Som hungrig är jag en spillra, lägg till rädsla, och där har ni mig i det skick jag klev ur hemma på gården sedan. Som skuggan av ett vrak.

Puh, sitter i soffan nu, är mätt och rosig om kinderna av rödvin.
Tänker att det kanske var den orädda älgkon med sin kalv som rörde sig där i skogen...Eller bara orädda Lena, min granne.



För övrigt har jag gynnat de lokala handlarna både i Avesta och Sala genom lite klädinköp på eftermiddagen idag. Tröstköp för att mota min mörkerångest.
När jag gick stadspromenad i powertakt igår kväll stannade jag kort och spanade in ett par jeans i Mr H´s fönster. Ett par mörkblåa G-star Raw Midge straight leg. Testade först loose fit herrmodell men valde - rationellt - Midgen.

Åkte till Sala och träffade dotter E och shoppade en kort stickad tröja i grått. Provade ett par underbara kängor, men beslöt att åka hem och fundera...de var schweindyra.

I morgon vallningsäventyr i Ajas hage.

Tjing!

torsdag 6 oktober 2011

Myten om sömn...


Som den kvällsmänniska jag är blir jag ofta sen i säng i förhållande till tiden jag ska upp.

Gött att läsa följande på http://www.sr.se/ från P1 Eftersnack:

Åtta timmars sömn per natt, det är vad en vuxen människa behöver för att må bra. Eller? Idén om åtta timmar sömn har blivit en universell sanning, och samtidigt en orsak till ångest för många som har problem med att få ihop de där sömntimmarna. Långa arbetsdagar, stress och sömnsvårigheter gör att sömntiden lätt krymper, men behöver vi verkligen oroa oss för det? Ny forskning visar att den optimala sömnlängden är betydligt kortare, mellan 6,5 och 7,5 timmar. Dessutom är det inte alltid antal timmar som är det viktigaste, minst lika väsentligt är sömnens kvalitet. Dagens program tar reda på varifrån myten om åtta timmars sömn kommer. Sömndoktorerna Lena Leissner och Jan-Erik Broman menar att vi varit för fixerade vid att mäta sömnens längd.



I bakrunden snarkar hundarna som tydligen kan sova hur mycket som helst. Turligt nog när jag jobbar. :)


onsdag 5 oktober 2011

Suicidal Tendencies

I samma stund jag satte mig på Peters höghastighetscykel med tunna slicks och bromshanden på framhjulsbromsen...kände jag mig som en kamikazepilot inför sitt sista uppdrag. Men det är den enda cykeln med luft i däcken just nu.
Jag skulle cykelmotionera fläckisarna. De var iklädda sina dragselar, satt ihop med tandemkoppel och i handen höll jag kortexpanderkopplet. Utrustad med pannlampa och reflexer rullade jag iväg bortåt Hedåker och vidare mot Västerbykil. Skippo tog det lugnt och Rosso stretade. När jag vände efter lite mer än 4 km ökade Skippo och Rosso började ta det lugnare. Så typiskt deras personligheter.
Jag trampade på och höll blicken långt fram för att se eventuella katter, harar eller folk med hundar.

Vid en gård skällde en hund och en karl kom ut ur sitt uthus på vår vänstra sida. Han gick vaggande mot vägen och jag hejade i samma stund som Rosso fick för sig att mannen var ett monster.
Den knasiga lilla hunden kastade sig framför cykeln så jag precis körde på honom samtidigt som jag bromsade hårt - utan att hinna tänka på att det var frambromsen - varpå cykeln reste sig på framhjulet och....
på något underligt vis hann jag få ner fötterna, vicka cykeln åt sidan och ta ett skutt över den. Graciös som en stuntman...eh...eller nåt...landade jag på fötterna medan cykeln brakade i asfalten bakom mig. Rosso var helt intrasslad men oskadd då han också hade hoppat undan.
Mannen kom gåendes mot oss.
- Min son gjorde likadant med vår hund. Det kom en katt, men han bröt handleden. Du var lite mer graciös.
- Hehe, tjae...oj vad trassligt det var. Men nu så, nu åker vi igen.
Trampade skamset vidare och funderade på att leta rätt på min cykelhjälm...som är helt oanvänd.

måndag 3 oktober 2011

October Rust



Fotade oktoberfärgerna efter regnet.

Kände mig iakttagen...


Som den centrumfigur han är, bjöd han på poser och klätterfnatt. Haha, Dim är skön. Se själva:


För bilderna i större format, klicka i bildspelet så kommer ni till albumet. Tjing!

söndag 2 oktober 2011

Vallkurstillfälle 3

Lördag 1 oktober klockan 10. Jag letade mig förbi Ludvika och följde GPS till Halvars där vägen slutade vid en vändplan.




Där var den vackraste utsikten och jag fotade innan jag ringde Heléne och undrade var de höll till.
Fick åka tillbaka en bit och där i en hage hölls kursen på Lennarts ryafår.

I en 25:a skulle dagens övningar utföras och när de presenterade första övningen blev jag tvungen att fråga om jag åkt till fel kurs?
Vi skulle dela de sex djuren till två och två och ställa varje grupp i varsitt hörn, sedan flytta en grupp i taget diagonalt genom 25:an till det hörn som var tomt.
Gruppen visade sig svårdelad och övningen förenklades till att vi skulle dela gruppen i två och ställa i varsitt hörn, och sedn fösa en grupp i taget diagonalt till nästa tomma hörn utan att de sprang ihop igen.

Jag startade som nr 5 och upplyste om att vi INTE KAN delning. Vi har inte börjat med det. Om jag delar min grupp hemma gör jag det i fållan.

Men här gavs ingen pardon. Jag valde att dela mot staketet och med vägledning fick vi isär flocken och Rosso hade inga problem att komma in. Däremot blev både han och jag stressade av hela situationen och han rörde sig spattigt och var olydig. Minns inte hur många gånger vi tog isär dem, puttade in varje grupp i varsitt hörn, föste diagonalt, tog nästa grupp, tappade ihop dem, började om, hade kämpigt med att få isär, tappade ihop, fick isär, föste diagonalt osv. VÄLDIGT LÄNGE jobbade vi på och svetten lackade.

Kontentan blev i alla fall att det spattiga som var från början försvann när Heléne sa åt mig att istället för att träta på Rosso om han inte stannade där han behövde, ge ett sidokommando åt andra hållet istället osv. Rosso blev superfokuserad på att vi faktiskt jobbade djuren och jag rabblade höger, vänster, stanna, bort och inget annat dravel.

Jag tilläts stöka på själv utan hjälp och lärde mig då att själv märka när jag eller Rosso tryckte ihop djuren, och att vi behövde minnas att släppa på trycket, hålla djuren i röresle, hela tiden vara mitt emot varandra för att snabbt få in Rosso när jag lyckades skapa lucka.

Resultatet som jag ska ta med mig är: Vägled Rosso med kommandon, jobba djuren, ta det lungt. Överblicka, tryck till, släpp efter, överblicka, gör lucka.
Skitkul!!! Tyckte både jag och Rosso.

Efter den svettiga övningen fick Rosso bada i tjärnen utanför hagen. Hur lyxigt ställe som helst att kursa på.


Andra övningen var att hålla fåren innanför en spåncirkel och få hunden att flankera utanför flyktzonen. Beroende på vad problemet hos ekipaget var anpassades övningen. Heléne följde mig och Rosso in och han fick jobba halv, hel, kvarts, tiomiuters flanker, gå mot djuren, stanna, gå stanna gå, flanka ut från position nära djuren, styra i fösning, flanka ut igen, ta tillbaka dem till cirkeln osv. Vi ville uppnå att öppna upp honom, att han skulle vara öppen i huvudet för nya direktiv, samt att han skulle flanka utan tryck från mig och stanna utan en massa extra steg på första kommandot.
Det låter som en jäkla massa lydnad, men nej, det handlade om konsekvens. Inte att bli arg, bara att vara svart eller vit.
Fy sjutton vad fint han gick! Det går inte att beskriva känslan med ord. När han trampade på bakom djuren eller flankade ut med tokfin attityd, rörde sig lugnt och kontrollerat med full fokus. Jisses! Vilken fin hund!


Sista övningen för dagen var fålla in. Det låter enkelt, men dessa Ryor ville inte gärna fållas. Vi fick press på oss av de andra att göra lika fint igen...och det gjorde vi banne mig. Vi hade flow, känsla, lugn och fokus. :)

Notes to self:
- Bjud flank, kräv stopp. Rosso kan flankera. Tryck inte innan, säg riktningen och om han då inte gör rätt, berätta att det blev fel, bjud på nytt en riktning. Jag måste komma ifrån frustrationen och att behöva trycka.
Om han visar rätt attityd men väljer fel håll, lägg och gör om.
- Stanna är stanna. Men vid jobb som t ex delningen eller andra skarpare lägen, ge hellre nytt sidokommando som hindrar honom från det håll han vill fortsätta åt, fokus på att jobba djuren.
- Känslan. Lita på hunden  - jobba djuren.

Hm...har väl kanske glömt/missat något.
Det är en fantastiskt trevlig kurs på flera vis. De andra deltagarna har alla olika styrkor och svagheter och vi tränar på olika saker utifrån samma övningar. Utanför hagen är alla engagerade och ger feedback, tips och beröm, likväl som glirlingar och glada skratt. Det är högt i tak. Instruktörerna har enormt engagemang och kunskaper som de gärna delar med sig av.


Kan avsluta med att ge dagens facit från mycket kort träning på mina egna får.
Rosso startade hämten helt tyst med full fokus i kroppen, inte tokgalopp och spänningar. :)
Han jobbade djuren med tanke och ett lugnare sätt.
Det går lätt att få tillbaka frustrationen, jag måste verkligen tänka rätt.

Lekte med Catta idag och senare kom även Gunilla för lydnadsträning vid Kilbo.
Nu har precis P kommit hem efter så många dagar borta så...Tjingeling!


Ingen neråtsång


En del faller vackert.
En del faller hårt.
En del faller alltid,
alltid ner i hål.


En del hittar inget.
En del de hittar allt.
En del hittar bara,
sån't som inte räknas alls.

Jag vet du lever mitt i bland.
Fast mitt i ingenstans.
Mitt i allt det där,
du försöker ge ett namn.


Jag vet du odlar vingar.
För din hud har blitt för trång.
Jag vet att du försöker,
flyga bort nånstans med dom.

En del kutar runt,
i stora svarta nav.
Och hur de kommit minns,
minns de inget av.


En del lever sitt liv,
högt upp på en piedestal.
En del lever sitt,
bara för att rasa av.


Jag vet att du ser bilder,
i ditt huvud som gör ont.
Jag vet att du ser bilder,
men skit i allting sån't.


Jag vet du klättrar väggar,
som du inte trodde fanns.
Just när du trodde allting,
hade fallit ner på plats.


Men det här är inget sån't.
nej, det här är inget sån't.
Det här är ingen neråtsång,
som du ska bry dig om. 


En del plockar vingar,
från änglar som de mött.
En del plockar sina,
från insekter som dött.

En del lär sig ljuga,
en del de blir soldat.
Men vem av dem är du,
vem av dem är du idag?


Du som aldrig skulle bli,
som de andra va'.
Du som aldrig skulle,
ha några gudars svar.


Ikväll spelar allt,
allt sån't ingen roll.
Ikväll, ikväll, ikväll,
är det inget sån't på gång.


För det här är inget sån't.
Nej, det här är inget sån't.
Det här är ingen neråtsång,
som du ska bry dig om.







Thåström 1999, "Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal"

Åh nej, en sån där Mackangrej...igen...

Fulast på festen satt jag felklädd i töntig frisyr och blekast, med stirrig tröttblick efter lång och intensiv kursdag i solen. En mycket trevlig fest dock med god mat, trubadur och glada människor. Himla kul att återse två av mina bästa bardomsvänner. Det blir inte så ofta nuförtiden.


Födelsedagsbarnet Annapanna, som blev lika gammal som mig.

Jag gav ett mycket förvirrat intryck då jag inte mindes vad folk hette, att jag kände dem och vad de jobbade med. Minglade och fröjdades lika fullt.

Kvällens bästa lärdom var...hur man får telefonen att gå i lås, dvs slockna.
Kan erkänna att jag inte är vän med bruksanvisnigar. Har nu använt min lilla Sony Ericsson Xperia mini i ...kanske ett halvår...och trivts jättebra med den. Enda saken som stört mig är att den tagit så lång tid på sig att slocka efter användandet. Inställd på kortaste tiden, men likafullt har jag gått med den i handen tills den blivit svart så jag kunnat stoppa den i fickan.
Igår fick jag veta hur avancerat det är att få skärmen att gå i lås....Ett kort tryck på powerknappen = klart!

Snopet. Och lite en sån där Mackangrej... :/


Nu ska jag vila middag, men återkommer senare och berättar om gårdagens kurs.

Tjing så länge.